LivsstilAktivitetSamhällePappaindexValspecial
 

startsidan Därför en PappaManual
Det händer inte mig
Pappan och samhället
Att bli pappa
Att vara en pappa
Pappapärmen
Bevisa din medverkan
Din pappaledighet
Bli berövad sin roll
Vårdnadstvisten
Därför vinner mamman
Några ord om feminism

P A S - Parental Alienation Syndrome
Juridisk hjälp eller inte
Vad säger lagen
Vårdnadstvistmodell
vanliga minor och fällor
Om förlusten är ett faktum
Att bli en vinnare
Förebyggande åtgärder
Vårdnadsutredning


Dokument
Blandade frågor och svar
Hjälp och stöd
Om PappaManualen
Kontakta oss
Sista ordet...

Fördjupning i ämnet:

SCB - Statistisk Årsbok 2010
(Den stora om Sverige)

BRÅ - Våld mot kvinnor & Män
(I nära relationer)

BRÅ - Prel. Anmälda brott 2009
(Preliminära siffror)

BRÅ - Uppklarade brott 2008

SCB - På tal om Kvinnor & män
2008

Socialstyrelsen 2008
Hur frivilliorganisationer använt statsbidrag 2008.

BO 2007 Bo upp till 18

BRÅ Brottsutveckling - 2007

BRÅ 2003/2 Barnmord

BRÅ - Sexuell exploatering av barn.

AFTONBLADET
"Undersökning om otrogenhet"

ROKS - Information

Socialstyrelsen - folkhälsan 2007

RB - Mothers’ Index 2008

Försäkringakassan 2004-2008

TCO - Pappaindex 2008

Domstolsverket 2000 - 2009

SCB - Om jämställdhet i hemmet

SOS - Pappor och föräldrarledighet
Socialförsäkringsrapport 2009:1

 

 

 

Det media (o)gärna visar?
Pappamanualen tar tjuren vid hornen och försöker förklara vad som händer bakom kulisserna och vad som är bakomliggande orsaker till varför media ogärna skriver om mäns utsatthet. Vi konfronterar argument och genom statistik försöker bevisa att den skeva bild av män är FEL och om vi inte gör något konkret så kommer det bara att bli värre. Vi rustar oss till tänderna med starka argument så vi kan kasta oss in i debatten...

SAMHÄLLET HÅLLER PÅ ATT TAPPA VERKLIGHETSFÖRANKRING OCH DET ÄR INTE MÄNNENS FEL. - VEMS FEL ÄR DET i SÅ FALL?

SNABBLÄNKAR TILL OLIKA AVSNITT:


Därför skriver de stora aktörerna ogärna om mäns utsatthet

Vi måste börja med att konstatera fakta. En artikel handlar om att det måste finnas ett läsvärde för att den skall sälja. Tidningens partipolitiska inriktning och tidningens "lokala" policy påverkar vad som skall publiceras. En redaktion anger både inriktning och tema samt godkänner respektive artikel till aktuellt nummer. Det stora problemet är att denna kränkande särbehandling av pappor har haft en "individstämpel" vilket gjort den svår att överblicka på en kollektiv nivå. Det har inte funnits ett ordentligt underlag över dess omfattning, argumenten har antingen saknats eller varit för svaga. - Tills nu...

En journalist måste därför arbeta efter en grundläggande princip om den vill tjäna sitt uppehälle. (Oavsett som anställd eller som frilansjournalist)

  1. Är artikeln intressant för läsarna?
  2. Hur mycket tid behövs för att producera den?
    (Inkl. bakgrundarbete)
  3. Direktiv - Kommer den att publiceras?
  4. Vad blir följdkonsekvenserna av artikeln?

En tidning, oavsett inriktning, har en ganska enkel gyllene regel.

"Vad vill läsarna läsa?"

Det betyder att kommersiell påtryckning, trender, informella inflytande och allmän förväntan sätter temat. Avviker man från detta så riskerar man att tappa upplaga, vilket kan påverka ekonomin. Därför är många tidningar försiktiga att lyfta frågor som kanske ligger utanför deras normala rutiner. Oavsett om det är bra eller dåligt. - Först sälja, sen sanning!

Nu skall vi inte döma alla utan samtidigt lyfta upp att det faktiskt finns tidningar och media som vågar belysa problemet, men positiv respons i dessa fall har ofta lyst med sin frånvaro, snarare möts med stark kritik.
En trolig förklaring är att den allmänna uppfattningen om problemet saknas, eller avviker från våra vanföreställningar, att en objektiv bild inte får utrymme kring problemet. Resulterar blir att man som journalist och ännu mindre som läsare kan ta till sig av problemet. Om man aldrig stött på ett problem, hur skall man kunna agera? Och om bilden av problemet är den omvända... Hur vågar man då påstå motsatsen?

"Man tror inte att det är sant..."

Med andra ord så är det ett "moment 22": På ena sidan är det den allmänna uppfattningen som anger läsarintresset, således det största hindret för media att uppmärksamma problemet, och samtidigt är det massmedia som måste få ut budskapet...

"Vem kom först - Hönan, eller ägget?"

Under tiden kan vissa journalister sko sig på situationen och kabla ut mer snask om män och ge sken av att vi "alla" är potentiella förövare...
För den bilden är vi vana med att se...
- Och vem kan ifrågasätta påstående, när ingen plats finns för motbevis?

Så vad kan vi göra?
Det kanske viktigaste och enklaste åtgärden är att uppmana alla tidningar och journalister att referera till denna sida och skriva om detta problem.
Är vi tillräckligt många som upplyser om problemet så kommer de förr eller senare att börja uppmärksamma problemet i större skala.

- Och vem vill vara tidningen som inte följde med utvecklingen?

Tillbaka


Feminismens grundstrategi "Spela på Freuds teori om drifter?"

De flesta som studerat marknadsföring inom olika "publika" media vet att ett utav fundamentet i att få mottagaren mottaglig för varumärket/ produkten är att knyta den till en känsla. Känslor kan kopplas till Freuds grundläggande drifter och modellen beskriver att desto närmare vi kopplar "känslan" till våra drifter, desto starkare blir associationen och övertygelsen om dess trovärdighet. Budskap som får dig att reagera emotionellt fastnar, så enkelt är det.

Exempel är:
Coca Cola : "Always Coca Cola..." (lojalitet)
Mc Donald´s :" I´m lovíng it" (tillhörighet)
Burger King: "Have it your way" (självkänsla)
Volvo: "Säker bil" (självbevarelsedrift)
BMW: "Körglädje"
(självkänsla)
Rädda barnen: "Svält och utsatthet" (självbevarelsedrift/ Medkänsla)
etc.

Feminismen arbetar med samtliga tre drifter: "våld-" och "sexual-" och "överlevnadsdrift" vilket ger ett sken av att vara otroligt övertygande och genomarbetat. Vem kan ifrågasätta "fakta" när ALLA kan identifiera sig med påståendena?

Sanningen är att alla levande varelser har dessa drifter, kvinnor som män, vilket innebär rent konkret att tittar vi i statistiken så kommer båda sidor att representeras i samma egenskaper. Feminismen belyser dock bara mannen, vilket blir helt fel.

Feminismen har således tillskansat sig både ekonomiska och inflytelserika fördelar på betraktarens okunskap och förtroende för givarens skenvilja till att verka för förändring, snarare än på fakta baserat på objektiv granskning och statistik som grund till beslut.

Även när konstruktiva försök görs, vilket är dokumenterat och bevisats, se svt reportage , så motarbetats det från just feminister. I tv-inslaget kör Margaretha Wiberg totalt över den ena projektledaren i sitt arbete att hitta en lösning på "mäns våld mot kvinnor." (Kan vi prata om "härskarteknik"?...)

Feminism skor sig således på den allmänna okunskapen och växer på mannens bekostnad som förövare. Samtidigt så gömmer de sig i den stora massan, ofta bakom sin yrkesroll där de kan spela på "barn och kvinnans utsatthet". De blåser upp siffror för att ge sken av att de gäller alla män, och allt för många missbrukar sin yrkesställning för att agera som om det vore sant.

Slutsats
Pappamanualen.se kanske inte leker med de stora medierna, vi kanske inte promenerar i maktens boning, men här kan vi i alla fall få andas lite sanning. Och vem vet, kanske någon vettig person med makt och inflytande ser detta alster och börjar göra något konkret åt eländet?

- Låt oss kavlar upp ärmarna och börja avslöja lite bluffar...

Tillbaka


- Välkommen till Sverige år 2010 - Nyckeltal.

Sverige befolkas idag av ca 9,2 miljoner invånare, ung som gammal. Fördelningen mellan genus är ca 50% vilket blir ca 4,6 miljoner.
den grupp som motsvarar "18 - 65år" är ca 2,6 miljoner hos vardera kön, men eftersom nedan statistik inte tar hänsyn till detta så tar inte vi heller den hänsynen.
Full befolkning kommer att vara vår utgångspunkt när vi tittar på alla påståenden. Vi är dock män med stil, klass och finess så för att ge feminismen lite handikapp så kan du (om du vill) dubbla nedan slutsiffror (x 2) så får du fram om det bara var vuxna (18 - 65år) inblandade...
Dvs. "vad det nu är" gånger två.

Om statistik och verkligheten
Statistik i gällande undersökningar är aldrig en exakt vetenskap, utan skall betraktas mer som en måttstock, en indikation på hur det ser ut. Sanningen får vi tyvärr aldrig veta, däremot får vi en tydlig indikation på omfattning i vad som finns dokumenterat v/s bilden media ger.
Det är den närmaste referenspunkt vi kan få.

Nyckeltal som pappa
Eftersom detta är en pappamanual och fokus på pappor så skall vi självklart ha en refenssiffra att jämföra med. Enligt Barnombudsmannen (BO) bor 68% av barnen mest eller bara med mamman vilket ger 425 533 barn. Av dessa så har vi 36% pappor som träffar barnen en gång i månaden, eller mindre. Detta utgör del 1 av 2 av vårt nyckeltal .(jämförelsetal) som vi använder i relation mot allt elände.
Pappor enligt ovan kriterierär 153 192. (425 533 * 0,36).
[BO "upp till 18" s.57]

Adderar vi även på de pappor som inte träffar eller har någon kontakt alls med sina barn (del 2 av 2) så blir det ytterliggare 34,042 pappor
(425,533 * 0,08). [BO "upp till 18" s.58]

Vårt nyckeltal: 34,042 + 153,192, =
187 234 pappor drabbas av någon form av reglerat umgänge, eller utanförskap!

Tillbaka


Huvudargument 1: "Mäns våld mot kvinnor"

Media vill ge bilden av att "mannen" är återkommande förövaren och "kvinnan" offret. Roks och FI och andra extrema grupper av feminister har detta som ett utav sina huvudargument då de ansöker om bidrag och håller låda för kvinnliga medlemskandidater och använder detta flitigt som huvudvapen då de beskriver världen för media.

I socialstyrelsen finns en extra budget för just detta "mäns våld mot kvinnor" och kvinnor har även i fått en egen skyddsparagraf i lagen ("BB 4 kap. 4 a §") "Kvinnofrid" in Action. År 2007 antog Regeringen ett beslut att med folkets skattepengar ösa ut 1.000.000.000 (1 miljard) kronor för detta ändamål.

(Själv skulle jag ha satsat på barn och ungdomsverksamhet...)

Intrycket av att mannen är våldsverkare förstärks ytterliggare av att media kablar ut bilder av krig och elände. Offer i media är nästan alltid kvinnor och barn.

Sanningen är att om du tittar extra noga nästa gång du ser bilder från krig, så kommer du bli chockad av hur många män som faktiskt också är flyktingar, hur många män som flytt med sina familjer och är inte alls är intresserade av det krig som pågår... Dessa räknas inte och man kan undra varför?

En annan faktor som inte tas upp i debatten är att det är stor skillnad mellan ett U-land och I-land som religion, kultur, förutsättningar etc.
Ett land i krig lyder t.ex. inte under vanliga lagar och kan egentligen inte jämföras med det land vi lever i. Ändå dras det liknelser hit och dit och journalister gör liknelser som inte ens går att spåra varken logiskt eller med sunt förnuft.
Vi lever inte under en ockupationsmakt, eller med hot om våra liv, vi behöver inte fly kulorna som viner över våra huvuden, och vi slipper faktiskt dö av hunger om vi samarbetar med socialtjänsten, (vi har lagar i Sverige som vi faktiskt kan följa), vilket för visso kan vara lättare sagt än gjort, men vi kan...

Så var finns dessa våldsverkare i Sverige?
I sociala utsatta grupper där alkohol, droger och kriminalitet förekommer kan man hitta den största andelen våld i nära relation.

Det betyder att socialtjänsten som förväntas vara vårt viktigaste stöd för individ och barn är också den i ordningen som bestraffar mannen flitigast.

Hur omfattande är våldet i folkhemmet?

Den gemensamma bilden av media och organisationer är att var och vartannat barn bevittnar våld, eller utsätts för det i det egna hemmet.

"Enligt vissa både nordiska och andra frågeundersökningar
uppger lika många män som kvinnor att de blivit utsatta för någon form
av partnervåld (Haaland m.fl. 2005, Pape 2003, Helweg-Larsen och
Frederiksen 2008b, Nieminen m.fl. 2008)." [BRÅ "Rapport 2009:12"]

Att det förekommer psykisk, eller fysisk våld skall inte förnekas, att det är FEL skall inte heller ignoreras, men hur omfattande är det i Sverige?

Vad ligger till grund för att tusentals pappor blir fråntagna sitt normala umgänge med sina barn, trots att det inte framkommit något fel i familjerättens utredning kring en vårdnadstvist... Vi vill se siffror! - Och här kommer de:

ANMÄLAN 2009
Kvinnor
Män
Avsåg nära anhörig i hemmet
11,484 (0,25%)
2,856 (0,062%)
Anmälan om grov kvinnofridskränkning 2009
2670 (0,006%)
Hindrad pga kön.
[BRÅ "Anmälda Brott 2009"]

Faktorer som sällan eller aldrig lyfts upp:

  • M än är mer ovilliga att anmäla brott där kvinnan är förövare!
    - För vem skulle tro dem? (snarare skatta åt honom)
  • Av dessa anmälan är det endast 17% som leder till åtal.
    (Vad är då resten?) [BRÅ "Uppklarade Brott 2008"]
  • Kvinnan är också förövare och inte bara offer, som media gärna vill ge bild av. (Uppmärksammades redan 2005 i DN efter en omfattande studie där 30 länder deltog... Vart tog detta vägen...?
    - Läs den här, eftersom den är bortplockad från nätet. )
  • En "polisanmälan" kommer ofta i samband med vårdnadstvist.
    - Ganska passande... eller hur!?
  • Statistiken visar alla i nära relation, vilket innefattar även bröder, systrar, styvföräldrar, nära vän till familjen etc.
  • Statistiken visar egentligen att vi män i nära relation är den tryggaste formen om man jämför med andra former.
  • Tittar vi på " miljöer " så är hemmet den tryggaste av valsalternativen; "offentlig plats", "arbetsplatsen" och "hemmet"

Nyckeltal v/s "våld mot kvinnan"
Nu skall vi ställa denna statistik mot vårt "nyckeltal" avseende pappor som på ett eller annat sätt idag inte har en naturlig, växelvis umgänge med sina barn. ( inget umgänge:"34,042" + reglerat umgänge: "289,362" = 323,404)

Nyckeltal: 187,234 pappor

NYCKELTAL
Kvinnor
Mot "Nyckeltal"
Anmälan om misshandel i hemmet 2009
26,100
13%
Avsåg nära anhörig i hemmet
11,484
6%
Anmälan om grov kvinnofridskränkning 2009
2670 (0,006%)
1,4%

Slutsats
Tittar vi på våldet i "nära relation" mot Sveriges befolkning (0,25%) så kan man enkelt förstå att proportionerna mellan statistik och den bild som media ger är fel. Även om vi väljer att gallra bort hela Sverige och ser till bara pappor som enligt fakta har ett inskränkt eller obefintligt umgänge så är våldet otroligt litet (6%). Vi kör vidare...

ATT FUNDERA PÅ - Kvinnor skulle aldrig kunna skada barnet...
Hur gärna vi än skulle vilja skapa bilden av att det fanns en "neutral" och kärleksfull relation mellan kvinnor och barn, så får vi aldrig glömma verkligheten. "I de lugnaste vattnen simmar de fulaste fiskarna..."

Klicka på bilden och bedöm själva...

Tänk om vi nu skulle "kollektivisera" detta filmbevis och börja bestraffa alla kvinnor bara för att "en" (1) gör såhär?

- Något att fundera på.

Tillbaka


Huvudargument 2: "Män mördar, våldtar och är otrogna!"

Redan innan vi startar nästa huvudargument så vill jag börja med att berätta att forskare och analytiker gör skillnad på manliga och kvinnliga förövare i hur bakomliggande orsak till varför brottet begåtts.

Sättet att beskriva visar klara tecken på brist på objektivitet där mannen skall framstå som förövare och kvinnan som... Ni gissade rätt, offer!

Bakomliggande orsak enligt BRÅ avseende barnmord
"Problemen mellan föräldrarna var ofta kopplade till starka känslor som svartsjuka och hämndbegär. Framför allt var det när män var förövare som svartsjuka och hämnd mot den andra föräldern var utlösande faktorer. Kvinnorna däremot dödade oftare barnen som ett uttryck för att de såg det som den enda lösningen på en outhärdlig livssituation. De ville inte lämna kvar barnen i livet när de själva begick självmord..." [Apropå 2003/2]

Avseende dödligt så framkommer det en problematik i statistiken, vilket bör lyftas upp...

Överskattning av det dödliga våldet...
"Till skillnad från de flesta andra brottskategorier är det inte i första
hand den dolda brottsligheten, det så kallade mörkertalet, som är ett
problem när det gäller dödligt våld. Tvärtom är det dödliga våldet kraftigt
överskattat i statistiken över anmälda brott.
" [BRÅ "Brottsutv.-2007 s.59]

Sexualbrott påverkas av samhällsdebatten...
"Anmälningsbenägenheten påverkas med stor sannolikhet av händelser
och debatter i samhället. Exempelvis har det konstaterats att utvecklingen
av de anmälda sexualbrotten från mitten av 1960-talet till
början av 1990-talet sammanföll med svängningar i samhällsdebatten
(Martens 1988 och 1989). Mörkertalet är alltså dels stort, dels varierande
över tid, vilket gör det svårt att dra säkra slutsatser om den faktiska
utvecklingen av sexualbrotten...
"
[BRÅ "Brottsutv.-2007 s.163]

Sexualbrott i nära relation minskar...
"...medan fall där gärningsperson och offer har en nära relation, liksom
fall där brottet begåtts i gärningspersonens och/eller offrets hem minskar
i proportion till andra våldtäktsbrott..
."
[BRÅ "Brottsutv.-2007 s.174]

... Men anmälningarna ökar...
"Ytterligare en förändring gäller vem som anmält brottet till polisen: anmälan kommer allt oftare från någon annan än offret, inte minst från professionellt håll (skola, läkare, socialtjänst med mera)."
[BRÅ "Brottsutv.-2007 s.174-75]

Undersökning
Kvinnor
Män
Barnmord per år där förövaren är kvinna 48% - män 52%
(Snitt 7 per år 1965 - 99)
3,36
3,64
Våldtäkt mot barn (17% = 206)
4
73
Våldtäkt mot vuxen (17% = 600)
?
?
Otrogen mot sin partner
55%
53%
Dödligt våld i samhället (offer)
34
76
Varav i nära relation (offer)
17
11

Tillbaka


Huvudargument 3: "Könsmaktsordning och härskartekniker"

En feminist skulle beskriva ovan argument med liknande:
"Det råder en informell maktkamp där mannen bestämmer i hemmet, familjen, i arbetslivet. När kvinnan försöker hävda sin rätt så motarbetas detta genom s.k. "härskartekniker" i alla samhällets nivåer..."

Idag har vi personal i både politiken, socialtjänsten och rättssystemet som lever med denna uppfattning vilket leder till ett ämbetsmissbruk. Den uttalade "kvinnliga offret" blir i sanning och statistik förövaren...

"Denna könsmaktsordning skall bekämpas på alla nivåer. Roks skall i feministisk anda i likhet med medlemsjourerna verka mot mäns våld mot kvinnor och barn (sexuella övergrepp och trakasserier, misshandel, pornografi, prostitution, våldtäkt mm) samt arbeta mot manlig dominans och överordning på samhällets alla nivåer."
[Källa:
"ROKS"]

De glömmer sin objektivitet och ser bara till mannen som det stora problemet. Eller som sagan om "Don Quijote" som börjar jaga väderkvarnar och tror att de är jättar... Ibland överträffar dock verkligheten dikten.

Om härskarteknik...
Tittar vi på modern psykologi á la 2010 så har vi nya rön som talar för att både kvinnor och män är lika stora kålsupare. I boken "11 nyanser av tystnad" av Heléne Thomsson och Ylva Elvin-Nowak (Lite smygreklam för Bokia och författarna) så ser vi bl.a. hur härskartekniken används i arbetslivet och det spel som försiggår, oavsett kön.
Det som en gång var ett stridsrop för kvinnors orättvisa, har bevisligen blivit allmän egendom och används lika flitigt av alla, som vill och vågar.

Om jämställdhet...
Ser vi ur ett historiskt perspektiv så skall vi inte sticka under stolen med att en kvinnorörelse behövdes. En kvinnokamp har varit nödvändig för att lyfta upp de problem som samhället tampats med. Samtidigt får vi inte glömma att vårt samhälle har genomgått stora förändringar.
Från jordbrukssamhälle med stor lokal isolering och begränsade kommunikation , till industrisamhälle med sin immigrationsvåg till storstäderna. Idag är vi i ett Informationssamhälle med stor flexibilitet och rörelsefrihet. Bevis på denna fas i utvecklingen ser vi bl.a på Internet och dessa bottenlösa brunn av information och tjänster. Genom pappamanualen kan vi nu ta del av all världens kunskap i ämnet om pappor och fördomar...
Informationssamhället ger nya möjligheter, men ställer också nya krav...

Följer vi de historiska beslut som fattats under åren så har förändringarna ständigt skett till det mer positiva till en början, vilket gagnat båda könen. Däremot så händer det något underligt de senaste 20 åren. Vi kan märka att "jämställdhet" har blivit synonymt med kvinnan rätt och skydd, inte mannens.

Nedan händelser visar utdrag hur vi på politiskt nivå arbetat för att jämställa rollen mellan man och kvinna.

Årtal
Händelser/ Beslut
1974

Föräldraförsäkring införs som ger föräldrar rätt att dela ledigheten vid barns födelse.
(PM NOT. Jämställt.)

1975

FN:s kvinnoår. Ny abortlag. I princip fri abort t.o.m. 18:e veckan.
(PM NOT. Jämställt.)

1979
Rätt till sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar utan inkomstkompensation.
(PM NOT. Jämställt.)
1980
Lag mot könsdiskriminering i arbetslivet införs.
(PM NOT. Jämställt.)
Äktamakesprövning för studiemedel avskaffas.
(PM NOT. Jämställt.)
Jämställdhetsavtal för kommuner och landsting.
(PM NOT. Jämställt.)
Grundskolan får ny läroplan. Skolan ska verka för jämställdhet
(PM NOT. Jämställt.) .
1982
All kvinnomisshandel på enskild plats under allmänt åtal.
(PM NOT. Jämställt.)
Förbud mot pornografiska föreställningar på offentlig plats.
(PM NOT. Jämställt.)
1983
Alla yrken öppna för kvinnor, även inom försvaret.
(PM NOT. Jämställt.)
1992
Ny jämställdhetslag.
(PM NOT. Jämställt.)
1997
Första kvinnliga biskopen.
(PM NOT. Jämställt.)
1998
Lag om våld mot kvinnor. Ändring i brottsbalken.
Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor.
Jämställdhetslagen skärps avseende sexuella trakasserier.
(PM NOT. Kränkning mot mannen som individ.)
1999
Lag om förbud mot köp av sexuella tjänster.
(PM NOT. Jämställt.)
2001
Jämställdhetslagen skärps bl.a. vad avser jämställdhetsanalys av löner.
(PM NOT. Kränkning mot individ och prestation.)
2002
Antal dagar utökas med 30 s.k. sjukpenningdagar till 480 dagar. 60 av dessa reserveras för vardera föräldern och kan inte överlåtas.
(PM NOT. Politiskt korrekt men inga pappadagar är möjliga om vi inte får umgås med våra barn.)
2003
Ändring i lagen om besöksförbud. Besöksförbud kan avse det gemensamma hemmet.
(PM NOT. Nu kan mamman kasta ut pappan när vi vill)
2004
Regeringen beslutar om handlingsplan för jämställdhetsintegrering inom Regeringskansliet.
(PM NOT. Påtvingade kvoteringar 50/50 tar bort kompetens och lämplighet.)
2006
Riksdagsbeslut om nya mål för jämställdhetspolitiken.
2007
Regeringen lägger fram en handlingsplan för att bekämpa
mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck
samt våld i samkönade relationer.
(PM NOT. direkt kränkande då kvinnor också begår våldsbrott mot män...Och varför minskar de samtidigt anslaget till konkret bekämpning av alkohol och drogmissbruk?)
2008
Jämställdhetsbonus införs för familjer med delad vårdnad och som delar föräldradagar lika.
(PM NOT. Jämställt.)

Tittar vi på ovan historik så märker vi att det händer något från 1990-talet. Lagar förändras och beslut ter sig mer som att skapa privilegier för kvinnan, istället för att skapa jämställdhet.
Samtidigt visar ovan handling att mannen (som dominerar alla positioner!?) inte alls verkar ha minsta tillstymmelse till könsmaktsordning i sig, tvärtom. Det verkar snarare som att männen vill vara till lags på alla sätt, så till den grad att vi håller på att avveckla oss själva, i alla former.

Det feminister och debattörer som pratar om orättvisor, kvinnor som offer och härskartekniker verkar vara de som själva som är utövarna och de som sätter pressen på kvinnan att vara offret.

Mitt intryck är snarare att männen är rädda för att bli stämplade som "könsmaktstokiga"? De rullar ut den röda mattan...
- Om så är fallet: - Vart tog det sunda förnuftet vägen?

Det betyder att lagar som i sanning hade verkat för jämställdhet som:

  • All faderskap skall fastställas via DNA.
  • Fastställd faderskap skall leda till delad vårdnad.
    (föräldrar kan alltid avskriva sig rätten som vårdnadshavare ...)
  • Fadern har samma rätt till delad barnbidrag.
  • Fader har samma rätt till föräldraledighet , oavsett om föräldrarna är samboende, eller inte.
  • Den part som arbetar som familjeförsörjare i ett gemensamt boende skall inte kunna få detta mot sig i en vårdnadstvist.
  • Vid en separation, eller vårdnadstvist, skall gemensam vårdnad och umgänge (50/50) vara gällande oavsett var barnet är mantalsskrivet.
  • Den part som motarbetar umgänge skall automatiskt fråntas vårdnaden, om det inte konkret kan styrkas vara det bästa för barnet.
  • Styrelse skall tillsättas efter bolagets kriterier efter bästa lämpad kandidat för uppdraget., inte genom genus.
  • m.fl.

...lyser med sin frånvaro - Man kan undra varför?

K önsmaktsordning saknar stöd?
K önsmaktsordning är ingen bekräftat vetenskap, har inte stöd i några etablerade forskningsstudier. Den saknar egentligen formel auktoritet i akademiska kretsar, utan avfärdas snarare som en gren och hypotes bland andra hypoteser. Ändå är detta ett ämne i socionomutbildningen, ett allmänt begrepp bland familjerådgivare och socialarbetare och rättsväsen.

Här har feminismen varit noga med att införa denna uppfattning om att "män dominerar" och det skall bekämpas.

Inte så konstigt att dagens ungdomar mår som de gör, när pappor på löpande band tvingas bort från barnen.

Tillbaka


Huvudargument 4: "Orättvisa i arbetslivet/ löner"

Det känns ganska lustigt att börja med att konstatera att SCB skriver redan från start att det råder en orättvisa i löner mellan man och kvinna.
Samtidigt så pekar alla siffror på att det faktiskt är jämställt.

Det kommer alltid att finnas faktorer som bidrar till att det aldrig kommer uppstå 100% balans i löner mellan män och kvinnor, utan det kommer alltid att svänga +/- i statistiken. Bakomliggande orsaker är många, men en del kommer vi att lyfta upp här.
Tittar vi på yrkesgrupper som domineras av kvinnor så kommer vi finna att där råder en bra lönebalans.

Plats Yrke Kvinnor Män lön %
1
Vård och omsorg
397,000 59,000 99%
2
Förskollärare och
fritidspedagoger
69,000 6000 102%
3
Sjuksköterskor
56,000 6000 98%
4
Bokförings- och
redovisningsassistenter
49,000 5000 95%
5
Kontorssekreterare
och dataregistrerare
36,000 2000 99%
6 Barnmorskor m. fl. 34,000 3000 96%
7
Sjukgymnaster,
tandhygienister
27,000 5000 91%
8
Kassapersonal m.fl.
19,000 4000 99%
9
Biomedicinska
analytiker
8000 1000 99%
10
Speciallärare
12,000 2000 102%

Balans mellan man v/s kvinna Snitt 98%

Gör vi samma uppställning med de tio största " mansdominerade " yrken så blir löneskillnaden 90,4%. Denna näringsgren är mer teknisk inriktad och det finns knappt 3% (11,000) (kvinnor representerade).
Bakomliggande faktorer till denna löneskillnad är främst:

  • Lön efter verksamma år inom företaget
  • Olika ansvarsområden har större löneskillnader
  • Prestationsbaserad lönebild
  • Grabbarns dunkar varandra i ryggen och utövar "härskarteknik" om feminister fick svara på denna fråga ;-)

Det SCB och massmedia beskriver som orättvis löneskillnad i form av 80% är en generalisering som omfattar alla yrkesgrupper, vilket blir helt fel.

Yrken som bekostas av statliga medel i form av offentlig sektor, kommunal verksamhet etc. kan aldrig konkurrera lönetekniskt med yrken som generar eget kapital. Därför kommer yrkesgrupper som idag domineras av kvinnor alltid att ligga efter i lönebilden. (Men det ser bra ut i pressen).

Kvinnor och män gör olika val efter personlighet och intresse
För att man skall förstå skillnaden mellan val av yrke och karriär så måste man även förstå att kvinnor och män väljer olika inriktningar efter eget tycke och intresse. Trots att de är medvetna om att lönen kommer att variera så väljer de ändå inom sitt intresseområde. Kvinnor väljer human inriktning och män väljer teknisk. Skall vi få en mer jämställd lönebild mellan könen så betyder det att vi först måste ändra kvinnans allmänna bild av vad de vill hålla på med så de gör andra yrkesval. Och mannen i sin tur måste göra tvärtom... Vi måste helt enkelt börja byta plats med varandra!

- Vad händer om vi inte vill detta?

Lagen om lönebildens logik
Debatten om yrkesgruppers orättvisa avseende löner kommer alltid vara aktuellt och vist kan man tycka att det är orättvist att lön för att arbeta med människor är sämre än om man tex. arbetar med produktion, eller pengar.
Det finns en enkel modell som beskriver lönens storlek och arbetsuppgift.

"Desto mer antal människor (kollektivt) ansvar eller specialkunskap man har, desto mer lön."

En anställd inom "vård- och omsorg" tjänar därför sämst mot andra yrkesgrupper, därför att risken att de gör fel kommer bara att drabba en, eller en liten grupp. Jämför du det med en banktjänsteman som har hand om många konton, så innebär det större skada om denna gör fel.
M.a.o. större ansvar innebär större lön.

Tillbaka


Huvudargument 5: "Pappan tar inte barnen & föräldraledighet "

Så var vi äntligen där. Ett samtalsämne som aldrig kommer att kunna ta slut. Där sitter bevisligen mamman med familjens barnvagn, i köpcentrum, på caféer eller på lekplatserna. - Var är papporna?

Äntligen ett argument som borde slå sönder alla pappors egoistiska, självupptagna avståndstagande från barnen, alla de som inte bryr sig eller vill vara med sina barn...

- Låt oss gästa Försäkringskassan (FK) och förstärka detta påstående.

Föräldrapenning - Försäkringskassan 2008 - 2006
Procentuell fördelning av uttagna nettodagar[Källa: 100404, digitalt: http://statistik.forsakringskassan.se/portal/page?_pageid=93,225513&_dad=portal&_schema=PORTAL"]

Statistiken visar att Skåne (söder) är sämst på pappans föräldraledighet och Västerbotten (norr) är bäst. Nyheten kablades ut där bl.a. DN skrev att det skulle ta över 50 år att jämställa föräldradagar mellan föräldrarna.
- Har vi detta som underlag så ser det verkligen mörkt ut.

Som TUR är så är detta pappamanualen och här stirrar vi oss inte blinda på ett dokument, eller en sida av myntet, utan zoomar ut lite på bilden och dyker ner efter fler bakomliggande faktorer...

Vi börjar med lite allmänna kunskaper och "familjevärderingar":

  • Den part som "tjänar bäst" skall arbeta, den andra parten är hemma med barnet. (TEAM - Tillsammans Efter Angivna Mål)
    Vilken familj har inte fört denna dialog - Och kommit fram till detta?
  • Båda föräldrarna känner sig faktiskt delaktiga i familjen och barnet, fast de bidrar på olika sätt.
  • Pappor blir till sin natur mer engagerade när barnen blir lite äldre.
    (sk. social fostran)
  • Pappor arbetar oftare i privata näringslivet, vilket ger bättre betalt.
  • Kvinnan sätts in i rutiner och pappersdetaljer redan på MVC (Mödravårdscentralen) då de blir gravida, mannen lämnas kunskapstekniskt utanför redan från start.
  • Traditionella synsätt gör att bilden av "mamman och barnvagnen" och "pappan som leker med barnet" är norm.
  • Båda parter ser inget konstigt med denna konstruktion.
  • Pappans delaktighet med barnen mäts inte då den i regel inte anmäls, eller dokumenteras.

Letar vi statistik på annat håll så ser vi "spår", (och bevis), på pappans delaktighet:

  • "Hemma med vård av barn" (kortare period) är pappan lika delaktig.
    [Källa. "På tal om kvinnor & män s. 71"]
  • "Oavlönat" arbete i hemmet närmar sig varandra där det kommer
    mer fakta som visar på mannens delaktighet, annat än arbete.
    [Källa SCB "Välfärd Nr 1 2008"]
  • Pappan är äldre när den börjar ta ut föräldraledighet.
    (Vanligaste bilden är att se Pappor vara delaktiga och umgås med barnen, inte med en barnvagn... - Gå ut och titta själv!)
  • Pappan tar med barnen till arbetet istället för att vara hemma.
    (Vanligaste praktikplatsen är hos pappan?)

Det är när samhällsdebattörer och experter försöker vinkla dessa naturliga förfaranden och göra det onaturligt som problemen uppstår.

  • Kvinnan (som genus) skall ha mer betalt, trots annat yrkesval.
  • Kvinnan (som genus) skall ha tillträde till positioner som de kanske saknar kompetens för.
  • Samtidigt skall mamman behålla barnen med sina förmåner.
  • Kvinnan som ensamstående skall ha bättre stöd, trots att det finns en pappa som gott och väl skall ta del i ansvaret.

Om vi skulle ha ett system där båda föräldrarna fick 100% föräldrapenning så skulle säkert 99% av båda föräldrarna vara mer delaktiga.
Jämställdhetsbonus är bra, men för luddigt. Vi män vill ha det enkelt.

Faktorer som motarbetar pappans naturliga vilja att vara med barnen är:

  • Press från arbetsgivare att välja arbete istället för hemmet.
  • För krångliga papper att fylla i. (Orutin)
  • Moderns kontrollbehov över barn och hem
  • Pappans vilja att vara med barnen då de blir äldre
  • Kortare, oanmälda dagar som inte syns i statistiken.
  • Vid en separation där kvinnan nekar pappan umgänge med barnen
    (Otroligt vanligt med en helg, varannan vecka... - Undrar varför?)
  • En social- och rättsväsende som tar bort pappan vid en vårdnadstvist. (Bevisligen underskattar pappans betydelse för barnet)
  • Falska anklagelser och brottsåtal som både avskräcker och borttvingar pappan från barnen.
  • Psykisk ohälsa och utanförskap till barnen efter en separation där man inte längre orkar kämpa... (Man dör inombords)
  • Maktlöshet där pappan känner sig mindre värd i fråga om barnen.

SLUTORD
Pappor vill vara med sina barn och det vill ske senare i barnens liv. Betydelsen för barnens relation med pappan är bevisligen viktig och påverkar både pappa och barn positivt, både psykisk och strukturellt. Däremot så dokumenteras inte pappans närvaro på samma sätt då den sker under kortare och mer "informella" former.
Pappans praktiska engagemang kring hushållet räknas inte in och det är allt för ofta som en separation splittrar den naturliga relationen mellan barnet och pappan. Även då socialen och rättsystemet blir inkopplat vid en vårdnadstvist så slits pappan omedelbart bort från barnet, vilket bidrar ytterliggare till distans mellan pappa och barn.

Så på den ena sidan skriker forskningen, fackförbund och socialstyrelsen att barn behöver sina pappor, och samtidigt så tvingar vi bort pappan med social- och rättstekniska fördomar. På det kablar media ut att vi är värdelösa och inkompetenta... Inte konstigt att vi pappor blir splittrade...

Vem vågar vara med sina barn om man riskerar att skall bli stämplad som pedofil, våldsman eller ännu värre... Värdelös Pappa?


Huvudargument 6: "Pappan är kidnapparen"

Vem har inte hör detta argument. "Pappa kidnappade barnen och är ännu på fri fot i främmande land?" Media målar bilden av Utländska män som kommit till Sverige och sen tar barnen och drar tillbaka till sitt hemland..

Hur många känner till att kvinnan är i allra högsta grad lika mycket förövare som män - Fast i omvänd ordning?

Först vill jag säga att vi skall inte kasta sten i glashus eller avdramatisera allvaret i detta smärtsamma förfarande. En kidnappning är ALLTID stor trauma och tragedi, för alla inblandade parter. Det skall understrykas att det är med största respekt som jag vill lyfta upp detta ämne.
Ett av det i särklass mest smärtsamma tortyrer som man kan utsättas för är ATT INTE VETA. - Och det är vad kidnappning är!

Detta är såpass allvarligt att jag väljer att låta SBN (Saknade Barns Nätverk) få presentera sin statistik samt i detta fall även bifoga rekommendationer för två böcker i ämnet. Den ena handlar om en pappa och den andra om en mamma.
- Här är det 100% jämställt, inget snack!

Slag Kvinnor Män
Bortförande/kvarhållande totalt
60% 40%
Konventionsärenden 
85% 15%
Icke konventionsärenden
20% 80%
[Källa: SBN]

Bortförande omfattar ca 50st (2008) och kvarhållande ca 34st (2007).

VÅRDNADSTVIST - EN MENTAL KIDNAPPNING?
Vad som inte framkommer avseende kidnappning är det faktum att samma absurda situation uppstår vid en vårdnadstvist där pappan berövas sin kontakt med barnet. Allt för ofta uppstår en tvist för att mamman nekar barnen sitt naturliga umgänge med pappan.

Samma känsla av maktlöshet, ilska, vemod och uppgivenhet. Paniken över att inte veta och sen rullar anklagelserna igång...

Jan Agner från Pappa-Barn-Sverige poängterade en mycket intressant förändring i domstolsstatistiken mellan perioden 2000 - 2009.

Slag (inkomna) 2005 2006 2007 2008 2008
1311 Vårdnad gemensam ansökan
309 272 278 197 199
1216 Vårdnad övriga familjemål
2845 3108 3248 3662 4059
Summa 3154 3380 3526 3859 4258
Index (år 2005 = 100)
0% +7% +12% +22% +35%
[Källa: Domstolsverket 2000 - 2009]

"Ansökningar om Gemensam Vårdnad har successivt minskat från knappt 500st år 2000 till ca 200st år 2009. En minskning på 60%.
Bör väl kunna tolkas som att intresset för GV minskat? Är det inte mer GV samhället önskar? Beror minskningen på ett ökat motstånd hos ena könet?

Vårdnadsmålen var 2000-2005 nästan konstant ca 2700st. Från 2006 börjar en ökning till ca 4000, dvs en ökning med 45%!
Kan man tolka siffrorna på annat sätt än att det blivit "populärare" att driva vårdnadsmål efter 2006?

JK förutspådde i sitt yttrande 2005 till lagförslaget att 2006 års lagändring skulle bli konfliktdrivande..." //Jan Agner - Pappa-Barn-Sverige

Det betyder på ren Svenska att bara för att det inte är adresserat "kidnappning" så har vi fått en surrealistisk situation som framkallar samma smärta och ångest - Fast numera är det legitimt.

Mellan perioden 2005 - 2009 har enskilda vårdnadstvister skjutit i höjden med nära 35%, räknar vi från 2000 - 2009 så är det ännu mer; 45%!

Det betyder att på tio år (2000 - 2009) har 30.353 familjer med barn slitits itur, där den ena parten sett sina barn tvingats bort från den...

- VAD HÅLLER VI PÅ MED?

Vilka kända faktorer ligger bakom?

Pappamanualen har varit i kontakt med pappor och hört sig för avseende pappors erfarenhet om vad som ledde till vårdnadstvisterna. En gemensam nämnare till uppkomsten av vårdnadstvisten är att det uppmuntrats utifrån. Istället för dialog och försoning hos t.ex. familjerätten eller medlare så skall det bestämt upp till tingsrätten. Kan det vara så att det JK förutspådde om "att det skulle bli konfliktdrivande" blev sant?
Numera räcker det med att en part (oavsett bevisbara skäl) kan få ensam vårdnad, oftast kvinnan, om parterna inte kommer överrens...
- Vem tänker på barnen?

Vilka uppmuntrar till denna upptrappning?

I samtliga fall återkommer nedan upphovmakare som grundorsak. Och i samtliga fall omnämns socialtjänsten mer som ett hinder till försoning.
Parterna har inga alternativ så det finns bara konflikten kvar...

  • Kvinnoorganisationer / kvinnojourer
  • Advokater / ombud

Vad blir konsekvensen?

Det första som inträffar är att umgänget med pappan försvinner.
Sedan förankras det i tingsrätten genom ett interimistiskt beslut där pappan får starkt reglerat, eller obefintligt umgänge.
Sedan rullar helvetet igång.
Socialtjänsten tar över med sin "Boende och Umgängesutredning" där varje liten del av pappans och barnens liv, integritet och vilja att umgås granskas. Inte för att det är till avsikt att hjälpa, utan för att syna och kritiskt hitta FEL som kan motivera varför pappan är mindre lämplig.
Finns det inte skäl nog, så manipuleras material så det skall ge sken till kvinnans fördel. [Pappamanualen har bevis för detta påstående.]
Allt paketerat så att tingsrätten lätt kan döma till reglerat umgänge.

Resultatet kan man ganska enkelt räkna ut:

- Från att ha varit en naturlig del i barnens liv så förpassas papporna till att bli lekfarbröder, om de har tur!

När så barnet ger utlopp för sin frustration och försöker visa att den mår dåligt så skyller boföräldern på att det är den andra partens fel...
- Klart som fan att det är FEL, den saknar den andra föräldern...

Hur många barn går inte på BUP där det kryper fram att att den saknar den andra föräldern ? Och hur många barn går inte på lugnande för att "bota" symtomen? Som om längtan var en sjukdom...

- VAD HÅLLER VI PÅ MED?

Nu vill jag även ta BUP i försvar och inte dra alla över en kant. Det finns bra medarbetare som också förenat barn och den andra förälden, men de andra som inte verkar för denna balans vill jag bara fråga rakt ut.
- Vad har ni för bakomliggande motiv, har ni ens hört den andra föräldern ?

Vilka tjänar på denna mentala misshandel?

Tittar vi rent ekonomiskt på detta så är det en lukrativ bransch för många, men återkommande två parter sticker ut. Och det på bekostnad av mamman, barnet och pappan. (Och hela samhället...)

Kvinnoorganisationer tjänar på att kunna peka på pappan som förövare.
- Mer problem = mer bidrag. (Mindre problem...)
[Källa: "Socialstyrelsen 2008"]
Advokater tjänar på att kunna timmdebitera klienten och är således beroende av långa och utdragna konflikter.

Den part som i sak inte tjänar ett dugg på denna konflikt, men ändå upplevs som det största hotet är Socialtjänsten.

Vad dessa har att tjäna på kommer jag aldrig att kunna klura ut, men en sak är säker. Denna yrkesgrupp utgörs till majoriteten av kvinnor vilket gör att genusempati kan vara en bidragande faktor. I dessa korridorer florerar mycket agg mot män, modeller som "härskarteknik" och feministiska vinklingar förstärker bilden ytterliggare. I undersökningar nämns brist på kompetens men i sanning - Hur mycket kompetens behövs det för att räkna ut att ett barn behöver båda föräldrarna?
Den som är "förövare" är också den som behöver hjälp, oavsett om det är en man, eller en kvinna... Och är man osäker, varför slår man då inte upp Socialstyrelsen allmänna råd, eller BBIC eller andra dokument som i detalj beskriver hur det skall göra... - Är det inte det de får betalt för?

Slutord
Kidnappning, oavsett slag är en katastrof för alla inblandades parter. Sår rivs upp som kommer att följa de inblandade resten av deras liv.
En vårdnadstvist kan liknas med mental kidnappning och med ett socialt och rättsligt skyddsnät som skyddar bara den ena parten, vilket direkt drabbar barnen. Istället för att verka för balans och harmoni så skor sig systemet ekonomiskt på konflikten. Intresse för att det skall trappas upp är av större intresse än att det skall få ett slut. Barn lider och det beskylls på den borttvingade föräldern , istället för att se till verklig grundorsak.
- Att barn behöver båda föräldrarna, oavsett om dessa kommer överrens eller inte.

Så vad får vi för samhällskonsekvenser av denna mentala kidnappning?

Tillbaka


Samhällskonsekvens av att tvinga bort pappor från barnen

Utrdag ut socialsytyrelse visar ett samband mellan fattigdom och missbruk och sjukdom.
"Studier har visat att barn i familjer som får långvarigt ekonomiskt bistånd är en särskilt utsatt grupp i flera avseenden. De löper bland annat större risk för att hamna i missbruk och för att utveckla psykisk sjukdom..."
[SOS Folkhälsa 2007, s.51]

Är det inte ganska hemskt då att veta att närmare 50 000 av alla "ensamstående mammor" lever under existennormen? - Och var är alla pappor?

Tillbaka

DENNA SIDA ÄR UNDER UPPBYGGNAD OCH KAN KOMMA ATT ÄNDRAS I BÅDE INNEHÅLL OCH UTFÖRANDE - VÄLKOMMEN ATT SMYGTITTA.

 


 

 

Vad är okey..?

"Pennan är vassare än svärdet...?"

Vart skall allt detta hat leda till?

Vem tjänar på detta?